Trasdockor av Frida Johanna Josefsson

Jag sluter mina ögon, orkar inte längre se
Svag som alla andra, vill jag inte bry mig mer
Slår lock för mina öron, vill inte höra på
Orkar inte bry mig om allt mörker som tränger sig på
Sanningen bor i allas ögon, sanningen om människans fall
Världen är full av lidande, vi ser de överallt
Vi kan alla ta del och känna av andras smärta
Trots de, stänger vi ute dem ifrån vårt hjärta
Ingen har längre orken att bry sig om andras trasiga liv
Vi låter bara allting skena förbi
Iskalla känslor är det som finns kvar, när sympatin har frusit till is, i livets vardag


En dikt av en väldigt fantastisk vän till mej, älskar dej...