Jag såg inte, jag vågade inte titta, ja ville inte se men när jag öppnade ögonen låg den där på golvet, krossad. Krossad och trasig, bara att slänga i soporna. Bilden den har klarat sig, om även den hade varit trasig hade också jag varit trasig. Jävla skit! Usch, det regnar idag och jag måste egntligen gå ut, jag vill inte, jag vill inte gå. Baka borde jag egentligen göra tills imorgon, ja, jag måste baka. Om jag tar det tråkiga först kan jag ta det roliga sen, vill egentligen bara ligga inne och se en film. En sån där löljig amerikansk film är vad jag vill se. En sån man tittar på fast man ingenting ser.
Jag vill inte vända mej om för då tvingas jag att titta på mitt kaos. Kaos, Kaos, Kaos. Bara Kaos. Sitter och väljer vilken bild som blir bäst men idag finns det ingen bild som duger åt den bästa. Jag hade egentligen valt men var tvungen att välja om.
Aldrig har glas krossats så tyst som idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar